Jag och Marcus har pressat som bara den på stranden idag! Massor av badgäster med skrikande ungar. Men det är sånt man får stå ut med när man bor som vi gör (eller som min familj bor) norr om stan, ut på en halvö. Ett mycket populärt semesterval för många (främst boråsare)

Äsch, strunt samma om det är mycket folk eller inte. Härligt att få ligga och steka på stranden och springa ut och svalka sig i havet! Jag älskar havet!


Foto: Josefin Eriksson

Senare ikväll (när det blitt lite svalare) ska vi åka ut till bokskogar och fotografera med värstingkameran. Mest blir det väl jag som ska stå för fotandet, kanske kan övertala Marcus att leka modell?!

Igårkväll hade jag min 18års-middag med mamma & Stefan, moster och morfar, självklart var Marcus också med. Jag fyllde i slutet av maj, men pga att jag flytta till Uppsala var det först nu på semestern som det kunde bli av. Denhär middagen är tradition i vår familj, eller blev det åtminstone då min storasyster fyllde 18.

God mat och dryck och bra sällskap, allt som krävs för en lyckad kväll.

Mamma är snäll och bjöd mig & Marcus, storasyster Linda, lillasyster Elin och lillebror Rasmus & flickvän på en heldag i Helsingör igår.

Vi åkte tåg till Helsingborg, och därifrån färjan över till Danmark. En resa som är tradition i vår familj, och allt sker lite av rutin hela dagen. Första ölen på tåget. Andra ölen på färjan. Tredje ölen (som iår blev en smirnoff ice) på torget i Helsingör.

Det var strålande solsken, och en mycket lyckad dag som bestod av ätande, drickande och shoppande. Mest shoppades det alkohol av olika slag, men jag inhandlade även en väska och ett par solbrills...

Foto: Josefin Eriksson, och Linda Eriksson

1 december 2007 träffades jag coh Marcus, och tjugo dagar senare blev vi tillsammans.
Idag firar vi 7 månader. Det har varit de sju bästa månaderna i mitt liv. Marcus är mitt allt, vill aldrig vara ifrån honom.

Foto: Veronica

Hemmakväll a la Tacos och bada jacuzzi

Igårkväll gjorde min man (nakna kocken) middag åt oss. Det blev tacos –mums mums. Tack för maten Älskling

Sen badade vi badkar -får ju passa på eftersom vi själva inte har ngt badkar i lägenheten...

Ensamma hemma 4

Nu har pappa, Mona och lillebror Elias åkt till Stockholm för att hälsa på Monas syster, och sedan ska de dra vidare till Jämtland där dom ska se om vår fjällstuga. Dom kommer hem igen om en vecka, men till dess från jag och Mackan klara oss själva. Ganska skönt att få ha huset för oss själva. Och framför allt sova inne i huset istället för friggeboden. Skönt att slippa springa fram och tillbaka. Dessutom ska det bli skönt att bara få vara ifred några dagar

Varbergs fästning

Denna dag var jag och Marcus mycket kulturella och besökte länsmuseet på Varbergs fästning. Första gången för Marcus, och typ tvåhundraförse andra gången för mig. Fästningen är ju liksom ett sånt ställe som man besöker varje år med skolan. För er som inte vet, så bor det en snubbe på museet som är ganska känd. Hans namn är Bockstensmannen (eller som Marcus föredrar at kalla honom; Kåtbocksmannen), och han är ett skelett ifrån medeltiden som har hittats i Varbergs län. Det mest spektakulära med fyndet är hans kläder som nämligen är den bäst bevarade medeltidsdräkten ifrån norra Europa. (Märks det att jag är intresserad av historia?? Nej inte alls…)

För er som aldrig varit på Varbergs fästning, så tycker jag att ni ska palla er dit!

Killar och Bilar!

Marcus bil är röd, och snabb. Han äger en trimmad Nissan 300zx. Det är tydligen något i stil med värstingbil och. Min yngsta bror Elias har ett väldigt stort intresse för bilar och han är alltid väldigt nyfiken på Nissan. Enda sedan jag och Marcus blev tillsammans har han frågat (frågan har övergått till tjat) om när vi ska köra med Nissan hit till Varberg så att han kan få åka med.

Och nu när vi (enligt Elias ”äntligen”) har bilen här är Elias spralligare än någonsin. Aldrig en lugn stund, bara massa tjat om när han ska få åka med och hur snabbt han vill köra och blablabla… Hitintills har vi sagt nej, men eftersom Elias ska åka iväg en vecka med P&M så erbjöd vi honom ett åk i tisdagskväll. Elias var överlycklig till max. Under milen vi körde hann vi med:

• en lång raksträcka, vilket innebär att köra fort(inte-lagligt-fort-hastighet)

• en skarp sväng, vilket betyder att drifta (köra upp på tvären)

• en utfart, vilket innebär att burnout (ett stort jäkla rökmoln och svarta märken på asfalten)

Efter åkturen var Elias som frälst.

Bild: Lillebror Elias är överlycklig över att få sitta i baksätet på Nissan. Äntligen...

”Vad roligt min gubbe i need for smeed har som får drifta hela tiden. Lite synd bara att jag krockar så mycket…” och ”Denhär dagen kommer jag aldrig att glömma. Tack så mycket Marcus för att jag fick åka med!”

Det är inte bara Elias som har ett intresse för Marcus bil, det har alla mina manliga familjemedlemmar och släktingar. Tydligen hade min ena farbror åkt hem till oss så fort han hade hört att vi kört ner med Nissan. Och min andra farbror och hans två pojkar var inte långsamma dom heller på att hälsa på hos oss.

Haha, inte nog med det. Grannen (sommargäst) hade stoppat min pappa i affären här om dagen och börjat prata om ”den nya sportbilen”. Pappa, smart som han är, trodde dock att grannen pratade om pappas egna bil men kom senare på att grannen hade syftat på Marcus.

Jag kommer aldrig förstå det där med bilar. Visst det är skoj att åka med när Marcus trycker på gasen. Men ärligt talat, orka veta vad det är för motor och blablabla…

Solnedgång a la Varberg

Helt utslagna efter en dagen slängde vi oss i sängen för att sova. Men då blev plötsligt Marcus hur pigg och rastlös som helst, och ville hitta på något. Så vi hoppade in i bilen och sladdade in till Varberg där vi kollade på solnedgången vid fästningen. Det är något speciellt med solnedgången på Västkusten...

 Vad tycks om bilderna?

Foto: Josefin Eriksson

Lager 157!

Plånboken känns väldigt tunn efter dagen med massor av shoppande. Shit, det är något jag är bra på (eller dålig –beror på hur man ser det) att spendera för mycket pengar på impulsivköp. Bättre att planera egentligen. Fast nöjd blev jag i alla fall, hittade en klänning, ett linne, sandaler, en scarf, trosor, en storskjorta och… Bäst av allt, en t-shirt med den klockrenaste texten ”Wake me up when it´s over” Haha, gissa varför den är så klockren!? HAHA

Bilder ifrån shoppingen kommer senare...

Farfars grav

Gravsättningen var i fredgas förra veckan, men eftersom jag fortfarande var i Uppsala då kunde jag tyvärr inte vara med. Så idag hälsade jag på farfar på Åskyrka. Det var en jättefin sten som farmor och vi andra valde ut tillsammans. Med formen av ett hjärta.

Jag tog lite bilder, men har tyvärr glömt kvar överföringskabeln till min värstingkamera hemma i Uppsala så jag får vänta med de fotona tills efter semestern.

Sådan svärfar, sådan svärson

Golf! Idag följde vi med på pappas och Monas golfrunda. Marcus blev totalt frälst till golfvärlden! Inte nog med att han gillar ”sporten”, han är dessutom duktig. Han kommer säkert vilja spela mer och till slut kommer han bli som min pappa –helt fast i golfen. Gå upp klockan 6 för att hinna med en runda innan frukosten och sen direkt iväg tillbaka till banan, och så minst en gång till på eftermiddagen. Det är så min pappa håller på i alla fall. Tänk om Marcus också bli såndär!

Kom fram till Varberg sent kvällen innan, så efter en god natts sömn och en utsökt frukost a la pappa, åkte vi in till staden för att hälsa på mamma och lillasyster. Det var länge sedan jag träffade min familj, och det är något jag måste vänja mig vid. Tur är att det finns telefon, och internet också för den delen.

Det var skönt att vara hemma igen. På hemmaplan liksom. Allt det gamla vanliga, sova i min gamla säng i mitt gamla rum i mina gamla sängkläder. Allt det gamla vanliga. Som den stora trädgården med den höga gungan och studsmattan, och fotbollsmålet där jag och Marcus kickade boll ihop med mina småbröder på eftermiddagen.

Allt som jag är van vid, allt som jag gett upp för kärlekens skull.

Vättern är otroligt fin vid solnedgången. I förbi farten med bilen drog jag fram kameran och knäppte några kort. Men jag har glömt överföringskabeln hemma i Uppsala, så de bilderna får vänta tills efter semestern.

Vaknar, stiger upp, bort med gardinerna från fönstret (vill släppa in sommarljuset) frukost, disk… Morgonrutinerna är avklarade, but now what? Vad ska jag hitta på idag? Det är en perfekt dag att gå ut, promenera/springa eller bara chilla i solen. Jag vill gå ut, men jag vågar inte. Tänk om jag går vilse och inte hittar hem till lägenheten igen! Med mitt lokalsinne och denhär nya staden skulle det inte bli svårt att genomföra.

Hade jag vart hemma på Västkusten hade jag utan tvekan begett mig till havet för att spendera hela dagen där. Sola, bada, skoja.Det får bli nästa vecka, då är det havet som gäller. Det ska bli skönt att komma hem några veckor, träffa familjen och kompisar.

Bild: jag och min lillebror, vi fiskar krabbor

Hm, måste hitta på något. Vill inte sitta inne i lägenhetet varje dag.

Får se om jag vågar mig ner på gården i alla fall. Fast tänk om grannarna mobbar mig!

Inte lätt att vara nyinflyttad i en stad 60mil hemifrån…

…bloggare?

Hur kommer det sig att alla skaffar sig en blogg nu för tiden? Är det något som kommer kvarstå, eller är det bara något som är ”inne” just nu och kommer försvinna inom några år? Jag vet inte. Jag antar att för många handlar det nog om att göra sin röst hörd.

Det enda jag vill, är att skriva av mig. Berätta vad som pågår i mitt liv . Sen spelar det ingen roll om det är 1 eller 100 läsare som kommer att följa min blogg. Jag skriver bara för min egen skull.

Enda sedan jag var liten har jag haft ett stort intresse för att skriva, och för mig har det alltid varit lättare att uttrycka mig skriftligt. Både tankar och känslor. Och om jag inte skulle få skriva ner mina funderingar skulle allt samlas i huvudet och till slut skulle det bli för mycket. Jag måste skriva av mig då och då för att rensa upp bakom pannbenet på mig.

Och visst, jag hade lika gärna kunnat skaffa mig en gammal hederlig dagbok. Men på något sätt känns det roligare och mer intressant att dela med mig av mina tankar till omgivningen.

Så vad passar inte bättre då, än att starta en blogg!?

Nykomling såväl här som i Uppsala

Har tidigare bloggat på bloggagratis.se men har nu tänkt att -med lite hjälp från Veronica, göra en både snyggare och fräschare blogg här. Piffa till både här och där.

Jag vill skapa en personlig och mysig plats här i bloggvärlden där jag kan samla
alla mina idéer & åsikter och tankar & funderingar om allt och inget här i livet...