I förmiddags var vi ute på långpromenad. Tänka sig, jag som alltid trott jag bor mitt i stan har nu upptäckt att bara typ tio meter bakom vårt hus finns landet. Skogar, ängar och hagar. Precis som hemma...nere i Varberg alltså.

Efter promenixen kom Marcus på den braiga idéen att dra fram fotbadet -som förövrigt var vår inflyttningspressent (hm de va ett långt ord) från min underbara mammsi. Är det konstigt om jag ler och småfnittrar lite när Marcus ställer frågan: "Josse, hur gör man fotbad då?" Det finns ingen som får mig att le så mycket som Marcus. Det spelar ingen roll om jag är på bra eller dåligt humör, han kan alltid locka fram ett leende.


Till sist listade han ut hur man gjorde :)