Det känns konstigt att Marcus är iväg och jobbar igen. Han har ju vart hemma de senaste tre månaderna, eftersom att han har stämplat. Men så nu bara huffspluffs ska han börjar jobba igen. Det känns verkligen konstigt.

Som tur är, så är det bara ett jobb idag. Han börjar inte "på riktigt" innan efter påsklovet, det är verkligen skönt. Jag skulle inte palla va hemma själv hela lovet.

Men jag kommer sakna att ha honom hemma, att ha honom nära mig.
Att ha sovmorgon ihop, istället för att han åker iväg strax innan 6 varje morgon.
Att äta frukost tillsammans, varje dag.
Att träna tillsammans på mina håltimmar.
Att få komma hem till honom efter skolan, ist för att han kommer vid 16-tiden.
Att få mer tid till varandra