Sen Marcus gick på julledigt har han stämplat och gått hemma. Det behövs inget folk på hans firma, och på flyttfirman där han fått jobb över vintern finns inga jobb heller (dåliga tider såhär med finanskrisen, kanske) I alla fall, så har han nu gått hemma i en månad, och jag måste erkänna att det har kännt konstigt att åka till skolan när han ligger kvar i sängen. Alltid annars är det ju tvärtom, Marcus pussar mig hejdå vid 6tid när han åker till jobbet. Lite konstigt har det vart nu. Men visst har det vart härligt också, att slippa gå hemma hela eftermiddagarna och vänta på att klockan ska bli 16 och Marcus ska komma hem.

Och även om det har varit lite underligt att lämna Marcus på morgonen, måste jag erkänna att det kändes ännu mer konstigt att låta honom åka iväg igårmorse. Hans firma behövde en extra man i veckan, så Marcus ska få jobba. Så nu är det tillbaka som vanligt igen. Marcus jobbar 6:30-16:00 varje dag, och jag går mina timmar i skolan, sen träffas vi på kvällarna. Det är väl lite dumt att säga såhär (med tanke på att vi behöver pengar) men jag är glad att det bara är en vecka som han ska jobba. Sen är han min igen!

(Får se om det blir mer bloggande denhär veckan, har ju vart lite segt senaste månaden. och det beror ju på att jag hellre umgås med Marcus än sitter och skriver vid datorn. Men eftersom han ska jobba denhär veckan...)