I vanliga fall är jag en typisk morgonmänniska, vaknar runt 8-9 och brukar inte alls ha svårt att komma upp ur sängen. Men nu under semester har vi vänt på dygnet. Sena kvällar framför tv:n som sedan resulterar i långa sovmornar. Långa som i "vaknar inte en minut före 11-långa". Visst kan det vara skönt att sova ut, speciellt iom att vi är uppe längre på kvällarna. Men ärligt talat så blir jag nästan stressad över att sova så länge som till 11-12, då sover jag ju bort hela dagen.

Så idag när jag vaknade vid 10-tiden och inte lyckades somna om, och dessutom kände mig utvilad, var det nemas problemas att kliva upp.