Om drygt en månad drar skolan igång, och jag har blandade känslor. Först och främst tycker jag att det ska bli väldigt spännande och jättekul att komma i gång, att få en vardag så att säga. Men sen är det dendär jäkla nervositeten som ligger på lur var och varannan minut. Jag kan byta humör på två sekunder, gå från att vara exalterad och nyfiken till nästintill panik. Panik och oro över allt.

Oro över att återigen behöva starta om på noll. Det räckte att jag behövde vara "ny i klassen" mitt sista gymnasieår, jag vill inte nu igen. Men det är klart, denhär gången är det inte bara jag som är ny. Utan alla är nya, så visst är det en annan situation. Det blir kanske mer som skolstarten första året på gymnasiet...

Det kanske inte blir så illa trots allt. Dessutom borde jag vara glad över att jag redan bott i Uppsala ett år, och då fått ett försprång på att lära mig staden.