Men Marcus är långt ifrån en ungkarl, han är den mest underbaraste pojkvän som finns i universum! Under tiden som jag har suttit vid datorn och skrivit på lite skolgrejer, så har han stått i köket och gjort iordning en helt fantastisk middag. Och inte nog med det, han har diskat det 2dagar gamla/höga berget av disk.

Jag syftar inte på det praktsika som att kunna betala räkningar eller hinna med att städa, när jag ställer mig frågan "Vad skulle jag göra utan honom?" Det går varken i ord eller handling att förklara hur mycket han betyder för mig. Utom honom är jag ingenting. Han är min luft som jag andas, han är mitt allt.

Marcus är meningen i mitt liv