Jehovas vittnen-knackning på dörrn

Jag har lite av telefonfobi, jag gillar verkligen inte att prata i telefon, särskilt inte när någon annan är i närheten. Men något som jag tycker är ännu jobbigare än att prata i telefon, är när det knackar på dörren. Egentligen vill jag bara gömma mig, och låtsats som att jag inte hört någon knackning på dörrn. Men det kan ju va så att den som knackade på redan sett att jag är hemma, så jag blir ju illa tvungen att öppna dörrn.

Som nyss. Det knackade på dörrn, och när jag öppnade stod där ett par Jehovas vittnen-tanter som ville dela ut lite broschyrer. Jag blir lite ställd, och vill egentligen säga "Nej tack, jag vill inget ha" men istället blir man sådär svenskig och bara står där och lyssnar på allt dom säger. Nickar och håller med. Man vill ju inte verka otrevlig, så man tackar och tar emot allt dom öser på en.


Slöseri med papper om ni frågar mig
Tur att vi är så duktiga och källsorterar iaf

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Vad heter du?
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Har du en blogg?

Vad har du på ditt hjärta?

Trackback
RSS 2.0