Idag är det tre veckor sen vi kom hem från Egypten!? Det är helt crazy.

Visseligen har det hänt ganska mycket, med tanke på vår "bostads-situation" och sådär, men att det redan gått tre veckor är helt knäppt!

Mammas lägenhet är så gott som tömd. Gubben lämnade nyckeln till sin gamla lägenhet igår. Allting börjar äntligen komma på plats i deras nya lägenhet.

Nu återstår bara min och Mackans flytt från mammas vardagsrums golv, in till vårt nya torp. Förhoppningsvis får vi nyckeln nu på förmiddagen, och kan börja flytta redan idag, så att vi får ett slut på allt dethär flyttandet någongång! Har inte gjort annat än att flytta den gångna veckan, och jag börjar bli ganska less på att bära flyttkartonger...

Mamma har övernattningsparty på sjukhuset, och Marcus är iväg på roligheter med jobbet, och det innebär att jag är själv här hemma i lägenheten. Men mig går det ingen nöd på. Jag har att tagit ett bad (måste ju passa på, i torpet finns bara dusch...) och nu sitter jag framför tv:n och ser på Halv 8 hos mig, sen blir det nog lite Robinsson också.

Det tar¨på krafterna att flytta. Särskilt när det är halvt snöstorm, och mammas nya lägenhet är på andra våning med stans brantaste trappa...

Jag har lyckats dra på mig en härlig flytt-skada. Dumma byrå!

Ajaj

Varken jag eller Mackan hade sovit särskilt bra inatt, och att vi blev väckta av den jäklans telefonen tidigt imorse gjorde inte det hela bättre. Vi var tjuriga och vresiga på varanadra hela morgonen, tills vi kom på den bra idén att låtsats sova -så att vi på så vis kunde vakna igen, och då på den "rätta sidan". Haha, visst är vi smarta!? Hur som helst la vi oss i sängen, eller ja på vår madrass, och sen vakna vi inte förrän två timmar senare! Fast det behövdes nog, för nu är vi i alla fall utvilade och glada igen!

Dagarna här hemma i mammas vardagsrum är ganska snarlika varandra, det händer inte alltför mycket direkt, med betoning på typ ingenting alls.

Och visst är min mamma världens bästa mamma i hela världen, men trots det så måste jag erkänna att jag längtar efter att få flytta och bo på egen hand igen.

Just nu är mamma och hennes gubbe iväg och kolla in deras nya lägenhet på Breared, och förhoppniongsvis får dom nyckel och då är det bara att sätta igång med flytten. Det kommer ju ta lite tid att tömma både mamma och gubbens båda 3:or, och flytta in i deras nya 4:a. Så troligtvis kommer vi ha att göra, och där med få tiden att gå, tills det är dags för min och Mackans flytt (jag längtar!!!)...

Men som sagt, annars händer inte så mycket. Inte fötter heller.

Ja, då går hjärnan åter på högvarv, och det är bara inredning som gäller. Och det är nog vad som kommer vara innehållet i bloggen en tid framöver...

Vårt torp har all potential i världen att bli precis så som jag mitt drömhem ska vara, hemtrevligt, gammeldags och lantligt. Och det finns så mycket som jag vill ordna med, inte minst i köket som allaredan är mitt favoritrum.

...design på bloggen är inte särskilt aktuell längre. Två veckor sen vi kom hem från Egypten nu, och här hemma i kalla sverige är det inte tal om några flipflop!

Ska fixa in en ny bild. Sen. När jag har tid. Eller ehm, när jag har tillgång till den stora datorn som för nuvarande är nedpackad hemma hos min moster.

Hela det här med att blogga kommer nog bli lite segt närmsat veckorna, men det kanske inte är så konstigt egentligen...

Igår blev det klart, jag och Marcus skrev på kontraktet. Nästa måndag får vi nyckeln och flyttar in i vårt torp. Vi dissar varbergsbostads och deras sunk-lägenheter, och flyttar istället in i ett charmigt 20-tals torp på Lugnet.

Torpet är det finaste, mysigaste, mest hemtrevliga hem jag någonsin kunnat tänka mig! Det har precis dendär lantiga känslan som jag tycker om.

Det finaste med hela torpet är utan tvekan köket, som går helt i den lantliga stilen med vedspis och allt! Intill köket ligger vardagsrummet, som förvisso är lite litet men åh så fint. Tapeterna är väl okej, men det kompenceras ganska lätt av den orgianl kakelugn som finns i vardagsrummet! Från vardagsrummet kan man gå ut till en inglasad veranda som sedan öppnar sig mot trädgården.

Japp, vi har inte bara ett litet torp -vi har även en tillhörande trädgård! Det är vuxenpoäng så det heter duga, eller hur!?

Detta har varit en minst sagt konstig vecka i mitt och Marcus liv. Väldigt hastigt blev vi tvugna att flytta hem till min mamma -som även hon bor i ett flyttkaos (hon och gubben blir sambo nästa vecka) Vi skruvade isär alla våra möbler och packade ner alla våra saker i kartonger och ställde detta hemma hos min moster. Allting förutom lite kläder, vår madrass och vår tv -detta tog vi hem till mamma, och har nu ockuperat hennes vardagsrum.

Framtiden har inte sett särskilt ljus ut. Mamma tömmer sin lägenhet till veckan och flyttar då till en fyra rummare i Breared, men eftersom hon har kvar sin nuvarande lägenhet februari månad ut, planerade jag och Mackan att bo här den första månaden som "bostadslösa". Men vad som väntade därefter hade vi ingen aning om. Och orkade inte direkt tänka säskilt mycket på det heller...

Men nu vågar vi äntligen andas ut igen! Igår satte satte vi in en anons i Hallands Nyheter, och telefonen gick varm hela morgonen, massor av folk som hörde av sig och erbjöd oss boende. De allra mesta var enrummare eller källarvåningar eller inneboende osv. Men så på eftermiddagen ringde en gmmal herre. Vi åkte hem till honom igår kväll, och jag kan ju säga såhär Jag är förälskad i vårt blivande hem!

Men innan vi skrivit kontrakt ska jag inte avslöja så något mer. Men går allt som det ska, blir det inflytt den första februari. Jag är överlycklig!

Från och med i morgon är vi bostadslösa.

Inte alls roligt.

Jag hade till en början inte tänkt skriva om detta, men nu bara måste jag...

När jag och Marcus åkte till Egypten, skulle en viss person vara lägenhet -och kattvakt åt oss, och vi hade mycket klart sagt att vi inte vill ha någon som helst fest i vår lägenhet medans vi var borta. Och vi litade på att denna viss person skulle hålla det löftet.

Det första vi ser när vi kommer hem igen är en lapp som förklarar att någon av en viss persons kompis ville köpa våran likör som vi hade i vårt spritskåp, och det hade en viss person vart okej. Jag ringer en viss person och frågar varför denna har haft fest när vi sa nej. En viss person säger att det inte alls varit fest, jag tror inte på det men orkar inte bråka...

Snart därefter hittar vi ölkapsyler i blomkrukorna, halvätna chokladbitar i vardagsrummet och ett brev från bilprovningen. En viss person har inget körkort, ingen bil, och ingen som helst anledningen att få brev från bilprovningen. Vi kollar upp regnummret och förstår att kompisen som köpte vår likör ändå har varit i lägenheten -trots att en viss person hävdade att kompisen inte hade vart det...

Vi konfronterar en viss person, och får tillbaka svaret att vi är bittra och borde lära oss att slappna av och njuta av livet.

Orkar inte bråka mer om det, och vi skiter fullständigt i att prata mer mer en viss person. Det spelar ju ändå ingen roll när det går in i ena örat och ut ur det andra direkt.

Vi stöter på grannen i trappen, och frågar henne om hon har något under tiden vi varit borta. Och om hon hade!? Efter att ha bankat på fyra gånger, hade hon fått ringa störningsjouren som skickat dit securitas kl. fyra på natten!

Efter ett par dagar får vi en räkning ner i brevlådan. Två tusen spän ska vara betalt till securitas i slutet av månaden.

Nu är jag så arg, ledsen och besviken på en viss person att jag knappt orkar bry mig längre...

Och när man tror att det inte kan bli värre, så blir det ta mig fan det. Varbergsbostad blir informerade om att killen som står på lägenheten inte bor där, utan att vi bor här i 2:a hand. Man får bo i andra hand genom vbg-bostad, eller rättare sagt man får hyra ut sin lägenhet i 2:a hand -men antagligen har inte killen som står på lägnheten gjort detta helt rätt. Så nu har varbergsbostad krav på att killen som står på lägenheten ska vara tillbaka här om en vecka, alltså måste jag och Mackan vara ute innan helgen.

Okej, visst att vi måste flytta ut nu. Det är ju "bara att" flytta in hos mamma en vecka, för sen är ju våran nya lägenhet inflyttningsklar. Om vi nu ens får den!? Varbergs-bostad har ringt nu på morgonen, och klockan 11 ska vi till deras kontor och "prata om det som hänt".

Vad fan gör vi om vi inte får vbg:s-bostad godkänande att flytta in i den nya lägenheten?! Det har blivit en jävla soppa tack vara dendär jäkla festen. En viss person ska ju ha ett riktigt stort tack.

För att kännas som om det inte hända så mycket, så är det ganska mycket som händer just nu. Imorgon ska vi kolla på en lägenhet som vi har första plats på. Tackar vi ja, vilket vi troligtvis kommer göra, så är nyckeln vår den 1:a februari. Så just nu går min planerings- och inredningshjärna på högvarv just nu!

Det är mycket man vill förnya och ändra, och eftersom detta blir vårt första 1:a hands kontrakt innebär det att vi får större möjlighet att verkligen få det som vi vill ha det, färgmässigt och så vidare. Till skillnad från i 2:a hands lägenheterna i Uppsala och här vi bor nu, oranga tapeter liksom...

Men som sagt, även om det känns att inget händer, så är det ju lite grann på tapeten just nu. Förutom allt med flytten, så har jag även kommit igång med körkortet igen. Mitt mål är att ha det färdigt i vår, och det ska nog inte vara alltför svårt att fixa. Förhoppningsvis :)

Men annars är det faktiskt ganska lungt. Jag har inte fått några fler jobbtider att städa, och Mackan går hemma pga all jäkla snö. Detta innebär att vi har väldigt mcyket tid tillsammans, vilket är underbart! Det är riktigt najs att slippa "vardagen" ibland och bara ha "helg" flera veckor i rad.

I söndagskväll landade vi på Arlanda, och åkte hem till mamma & pappa Ahlström i Almunge. Vi tyckte det var smidigare så, att sova i almunge söndag-måndag, och på så sätt slippa stressa hem till Varberg mitt i natten. Istället satte vi oss i bilen igår eftermiddag och började rulla ner mot västkusten och Varberg.

På något vis kändes den bilresan mycket längre och segare än någon annan. Ändå har vi kört den sträckan hur många gånger som helst, så man borde ju vant sig tycker man. Men tydligen inte. Eller kanske så hade det något att göra med hur mycket vi längtade hem till vår egen lägenhet, vår egen säng och dessutom vår lilla kissemisse som vi inte sett på två veckor!

Nu är vi i alla fall hemma igen, och det käns mycket skönt. Det stämmer ganska bra detdär, det som man säger "borta bra, men hemma bäst"

Om det är något som jag saknat borta i Egypten så är det fräch hygien, så det första jag och Mackan gjorde när vi vaknade i morse (har redan vart vakna i nästan två timmar, tidsskillnaden har inte riktigt lagt sig...) var att tappa upp ett riktigt varmt och härligt bad. Så nu är vi rena och fina igen, och just nu sitter vi och smuttar på varsin kopp beduin-te som vi köpte med oss från Egypten.

Om det är något jag inte har saknat i Egypten så är det vintern, minusgrader och massor av snö. Nej, jag har trivts bra i värmen, närmare 30 grader i solen och aldrig under 20 grader i vattnet. Det har vart underbart!

Sen blir jag och Marcus borta på semester i Egypten en vecka. Det ska bli alldeles underbart härligt. Och perfekt nog så ser vädret otroligt lovande ut.

Ja, det är allt lite häftigt med datum som idag, sånna datum som kan läsas likadant både fram och baklänges.

Mindre häftigt är att jag vaknar med världens smärtande klump i halsen, sådär lagom en dag innan vi ska åka iväg!? Men ska inte hänga läpp för det, istället får jag göra det bästa av situationer, nämligen klunka te och knapra halstabletter...

Gårdagens nyårsfirande var mycket trevligt. God mat och bubbel hemma med mamma & pappa Ahlström. Vi gick över till grannarna en stund också, och sen följde dom med hem tillbaka. Det blev väldigt sent för att vara en lugn kväll utan fest, inte förrens runt 3-tiden tog alla samtal slut och vi hoppade i säng.

Blev (inte allt för otippat) en lång sovmorgon imorse, och resten av nya årets första dag har varit väldigt lugn. Låg i soffan och kollade på "Barnen i Bullerbyn" (jag bara älskar att se på gamla serier och filmer från min barndom) När Mackan blivit lite piggare drog jag med honom ut och lekte i snön. Här i Uppsala är det närmare en halvmeter snö överallt! Vi gjorde, eller rättare sagt jag gjorde snöänglar. Självklart var vi tvugna att ha lite snökrig också, barnsliga som vi är! Slutligen begravde jag Mackan, så jag antar att vinsten blev min.